Café Liberal / Inger Schale

Äntligen har Fidel Castro tagit ett steg tillbaka. Han avgår som president och överbefälhavare. Naturligtvis borde det innebära en förändring till det bättre för Cubas folk, men det kommer att ta tid. Landet är en diktatur. Ingen politiskt frihet, ingen mötesfrihet och ingen pressfrihet. Endast ett parti, det kommunistiska PCC, är tillåtet.

Castros kommunistiska bygge är gediget och ett ledargarnityr står redo att skydda det. Raoul Castro är väl den mest kända. Andra är Carlos Lage Cubas vicepresident, Ricardo Alarcon president i Nationalförsamlingen och Felipe Perez  Roque utrikesminister.

Men Fidel kvarstår som ideologisk ledare och de flesta menar att det är först efter Castros död, som den verkliga förändringsprocessen kan starta. Men naturligtvis skall nuvarande läge utnyttjas så bra som möjligt av demokratikrafterna. Landet befinner sig i en svår ekonomisk situation och den allmänna standarden är mycket låg. Troligen står landet, inom ett par år, inför en kollaps.

Hjälp behövs men det är viktigt att omvärlden inte gör om USA´s felgrepp och klantar till det.
Jag anser att USA har skuld i att Cuba utvecklades till en kommunistisk diktatur.
1959 stöttade man Batista och inte de demokratiska krafterna.
Cuba behövde förändring och Castro genomförde den, men sedan spårade det ur.
USA hjälpte gärna till.  


Misceláneas de Cuba    SILC    Kubas politiska fångar    DN   Svenska Dagbladet